Fältarbetets olika små skiftningar

Gårdagens slott och Länsstyrelsen. Vissa likheter finns det nog…
Arkeologer brukar gilla att prata om platsers bestående betydelse. Om hur vissa traditioner som knyts till en lokal kan bidra till att skänka den en särställning under långa perioder. Och när man ser flygfotot över ruinerna av Jönköpings slott med Länsstyrelsens åttavåningshus, invigt 1957, alldeles intill är det lätt att börja fundera. På medeltiden var det franciskanerklostrets gardian som styrde och ställde. Trots att det handlade om ett tiggarkloster där jämlikheten i alla fall officiellt framhölls som ett föredöme, kan man nog utgå från att han var en betydande person i Jönköping. Sen, efter reformationen, följde slottsfogdar och befälhavare som styresmän på det nya slottet. Under 1600-talet tillkom landshövding och länsstyrelse som en följd av nyordningar inom landets adminstration. Men i och med slottets brand 1737 skedde ett avbrott. Visserligen fanns det planer på att uppföra ett ståtligt residens på det forna slottets plats, men därav blev ingenting. Och landshövdingen bosatte sig på Öster, i ett av trästadens palats. Fast vad hände sedan? När fästningens saga är all och staden på nytt flyttar västerut? Jo, först uppförs en byggnad som blir landshövdingebostad och strax intill byggs alltså Länsstyrelsen – 220 år efter slottsbranden. Regionens ledning hade hittat hem igen…
På jakt efter kajen – innan vattnet bryter in…
Virke är viktigt i många avseenden för arkeologen. Bland annat för att man kan datera träkonstruktioner med hjälp av dendrokronologi. Och den här gången har serierna av årsringar redan hjälpt till med tolkningen av slottets byggnadsetapper. För fällningsåren för timmer hämtat precis intill sjömuren hamnar i början av 1600-talet, närmare bestämt 1614 respektive 1619. Det passar utmärkt med hur planer förändrats och förenklats direkt efter Kalmarkriget och belägringen av Jönköping sommaren 1612. Istället för att uppföra det avancerade gevärsgalleri mot sjösidan som vi sett att man förberett, gällde det nu att färdigställa fästningen på kortast möjliga tid. Krig kunde lätt bryta ut på nytt med arvfienden Danmark och då fick man inte stå med ett halvfärdigt slott; en byggarbetsplats mer än en stridsduglig fästning.
Den andra datering vi erhållit hamnar under en annan konflikt – Det Stora Nordiska Kriget. Då, precis i början av 1700-talet, har man utfört underhållsarbeten på Jönköpings slott att döma av timmer som fällts vintern 1704-05, respektive tre år senare. Visserligen var inte fästningarna i rikets inre särskilt högt prioriterade under Carl XII’s krig, men reparationer och förbättringar utfördes, till och med på Jönköpings slott.
Lasse & Laila lägger några profiler med georadar
I slutet av förra veckan fick grävningen ett välkommet besök. Lasse Winroth och Laila Wing från Modern Arkeologi KB kom ner för att jämföra de framrensade murarna med georadarbilderna från i våras. Och överensstämmelsen har varit förbluffande god så här långt! Egentligen har det känts lite konstigt emellanåt, för som arkeolog är man ju inte precis van vid att gräva med facit i handen. Men den här gången har vi redan på förhand känt till var och på vilket djup slottsmurarna funnits. Sentida störningar i form ledningar och rör har enkelt kunnat lokaliseras och schaktningsarbetet har gått oerhört smidigt. En lärdom för framtiden är att vi snarast varit alltför försiktiga med våra tolkningar av radarbilderna. För det finns ett antal konstruktioner som faktiskt framträtt redan på de inledande karteringarna, utan att de då identifierats som arkeologiska objekt. Men det handlar ju om att lära av erfarenheterna och att justera metoden därefter!
Den här höstdagen nöjde sig emellertid Lasse och Laila med att lägga ut ett antal radarprofiler inom schaktet. Att sätta upp ett regelrätt nät vara bara inte att tänka på, eftersom den blöta, halkiga markytan med sina många grävda hål omöjliggjorde detta. Men en del anomalier syntes i alla fall på skärmen. Om det sen är frågan om kajkonstruktioner, bryggfundament …eller kanske vrak blir något att fundera vidare på.

Fyndavdelningen – Anna skriver påsar

För att inte kaos skall uppstå gäller det att ta hand om fynden allteftersom de kommer in. Visserligen är detta en utgrävning med begränsade resurser , men en fyndavdelning har vi. En blåmålad stålcontainer kan användas till mycket. Till exempel som upplag för medeltida profiltegel. Och som platsen där man kan förvara de metallsaker som detekterats fram. Vi är redan uppe i långt över hundra olika metallföremål, vars spridningsbild tydligt utvisar var stranden funnits. För störst täthet finns i södra delen av fältet, i det skyddade område som avgränsas av bastionens norra fasad och av kurtinen i väster. Där finner man den bredaste strandremsan på Dahlberghs karta från 1680 och nu kan man utläsa samma sak utifrån hur metallfynden fördelar sig!

Robin dokumenterar murverk

En viktig del av arbetet med ruinen är att dokumentera allt bevarat murverk. Den uppgiften har vi med varm hand överlåtit till Robin Gullbrandsson, byggnadsantikvarie vid länsmuseet. Med hans erfarenheter från några av länets andra ruiner från stormaktstiden (Eksjö hovgård, Brahehälla och nu senast Brahehus) i bagaget har projektet fått en välkommen förstärkning. Men en viktig skillnad är att medan de ruinerna varit utsatta för minst hundra år av mer eller mindre väl genomtänkta restaureringsåtgärder, så är resterna av Jönköpings slott till 100% autentiska. Här handlar det om murar som ligger exakt som de lämnades när demoleringsarbetet avslutades vid mitten av 1830-talet. Så Robin behöver varken kämpa med cement i murverket eller fundera över vad som är äkta och vad som är sentida tillägg. Hos oss handlar det bara om murverk som uppförts på kunglig order under ledning av Hans Fleming vid början av 1600-talet. Inget annat.

 

Stämningsbild med oljeläns

Trots att grävningen hittills varit så framgångsrik vore det fel om man påstod att allt var frid och fröjd. För vi får dras med gamla synder, med miljöbrott som i och för sig säkert är preskriberade sedan länge vid det här laget. Likafullt påverkar de oss varje dag, eftersom doften av diesel stundtals har legat tung i schaktet. En kompletterande miljöanalys är på gång och i väntan på resultatet har räddningstjänsten bistått med en läns som håller det förorenade vattnet på plats. För visserligen skimrar ytan vackert i alla regnbågens färger, men det är inte direkt något man vill släppa ut i kommunens dagvattennät!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s