Den gäckande hålvägen

Ibland är det svårare än vanligt att hitta igen fornlämningar. Jag arbetar sedan i somras med en förundersökning som omfattar ett drygt halvdussin fornlämningar i Aneby kommun. En av dem är en hålväg som jag har i uppdrag att dokumentera. När jag besökte hålvägen första gången hade jag en hand-GPS till hjälp att hitta den. Jag hittade en hålväg i området men tyckte inte att läget stämde riktigt med vad GPS:en visade. Det skyllde jag på svåra mottagningsförhållanden i den täta skogen. Senare mätte jag in hålvägen exakt med en totalstation. När jag kom in på kontoret och tittade på mätningarna blev det uppenbart att hålvägens läge avvek rejält från det som var registrerat i Fornminnesregistret. Betydde detta att jag hade hittat en annan hålväg eller var det registreringen som var felaktig? Jag la in hålvägen på en terrängmodell jag hade gjort utifrån Lantmäteriets flygburna laserskanning. Då kunde jag se en linje öster om den linje jag hade mätt in. Och den fortsatte i samma riktning. Några dagar senare hade jag tillfälle att på nytt besöka området. Jag kunde då konstatera att hålvägen gick där terrängmodellen visade; det fanns ingen hålväg där den var registrerad tidigare.

På kartan nedan visas både den inmätta och den registrerade hålvägens läge med terrängmodellen som bakgrund. Jag har ringat in den del av hålvägen som syns i terrängmodellen. I den västra delen där hålvägen är inmätt med totalstation är skogen för tät för att laserskanningen ska kunna visa några detaljer.

4 tankar på “Den gäckande hålvägen

  1. Kunde i min nördighet inte låta bli att kolla i Fornsök, är det Bredestad 175? Om så, så är den digitaliserad med manuell inprickning och skärmbildsdigitalisering, vilket ju innebär två felkällor på vägen.

  2. Det stämmer att hålvägen är manuellt inprickad och skärmbildsdigitaliserad, från en rapportkarta i skala 1:18000. Inventeraren hade varken tillgång till ortofoto eller GPS. Ganska dåliga förutsättningar för en god inprickning. Poängen här är inte att framhålla att det är fel i FMIS; generellt håller FMIS en god kvalitet även om det vid enstaka tillfällen kan bli stora fel. Syftet är att visa hur en teknik som flygburen laserskanning kan vara till hjälp för att lokalisera fornlämningar.

  3. Jag tycker att LiDAR datat på bilden har en dålig upplösning. Eller en dålig representation. Det ser ut som en TIN, skapad från Lantmäteriets data. Pröva att göra en hillshade istället. Mycket bättre resultat!

  4. Kartan som visas ÄR en hillshade. Cellstorleken är 0,5 meter, vilket är så långt som man kan pressa Lantmäteriets laserdata. Som jag skriver i texten utgörs stora delar av området av tät skog med få markträffar, det är det som kan tyckas ge ett TIN-liknande utseende. En punkttäthet på 0,5-1 punkter per kvadratmeter är något vi kan drömma om i de småländska skogarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s