Fornbolmen under mesolitikum. Del 2

Ur arkeologisk synvinkel är Fornbolmen intressant. Redan under början av
1900-talet uppmärksammades potentialen när det gäller stenåldersforskningen
i området. Två pionjärer var arkeologen Knut Kjellmark och geologen Uno
Sundelin. Deras främsta mål var att försöka kartlägga invandringsvägarna till
det Småländska höglandet men uppmärksammade också boplatserna som relaterade till Fornbolmens strand. 1918 undersökte Kjellmark och Sundelin en boplats i Draftinge i Ås socken någon mil söder om Reftele. Sen dess har i stort sett ingen arkeologi gjorts i området förrän i början av 1990-talet då Jönköpings läns museum undersökte ett antal boplatser i området, bl a i Anderstorp och Forsheda och under 2000-talet Nennesmo, Vä och Nygård.

Kjellmark undersöker boplatsen i Draftinge 1918.

Vid strandlinjen för den forna sjön, 150 m.ö.h,  hittar vi idag boplatser och lösfynd från äldre stenålder. Boplatser påträffas kring hela Fornbolmens forna strand men man kan tydligt urskilja ett intensivare utnyttjande i området kring Reftele. Att många boplatser påträffas där beror på att det finns mycket uppodlad mark där det är lätt att hitta den efterlämnade flintan, men det är inte hela sanningen. Området var också förmodligen förhållandevis tätbefolkat  eftersom det var en strategiskt mycket viktig plats beroende på att utloppet till Nissan och vattenvägen till kusten gick via Reftele.

I traditionell arkeologisk forskning har tesen varit att kusten har varit den huvudsakliga platsen för bosättningar under mesolitikum och att inlandet bara utnyttjats säsongsvis. Möjligtvis stämmer inte detta när det gäller området kring Fornbolmen. Människorna kring sjön kan ha  varit åretruntboende. Livsbetingelserna där har förmodligen varit mycket goda, vilket berodde bl a på bra kommunikationer via vattenvägarna, goda jaktmöjligheter och säkert ett extraordinärt fiske. Man skall också betänka att drastiska klimatförändringar i form av kraftig temperaturökning skedde under mesolitikum. För 8 000 år sedan var sommarmedeltemperaturen ett par grader högre än idag, vilket i stort sett motsvarar dagens medelhavsklimat. Från att skogarna mest hade bestått av björk och tall började nu en tät skog bestående av alm, lind, hassel och ek breda ut sig. Vildsvin och rådjur hörde till de djur som invandrade. Utöver de rent naturrelaterade fördelarna hade man förmodligen också ett väl utvecklat system av handel med bl a flinta med kustbosättningarna.

I nästa bloggavsnitt kommer vi att titta på några specifika platser längs sjön där människorna har bott. 

150mkarta1 kopia

Stenåldersboplatser och lösfynd av flinta i trakterna kring Reftele.

150mkarta2 kopia

På den här kartan ser man hur väl boplatserna och lösfynden korresponderar med den gamla strandlinjen på 150 m.ö.h.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s