Stenstodens väktare

Vid foten av solvärmd sten

ristad i runor

mötte jag stenstodens väktare

bärare av tusenårigt budskap.

Runsten_LK IMG_2_LK

IMG_3_LK

Annonser

VISTA KULLE FORNBORG

Bild

 

Red_Kamera 150524 026

På toppen av berget Vista kulle med vida utsikt över ”alpiskt” skön bygd, finns en av Jönköpings läns tre kända fornborgar.

Vista kulle fornborg ligger sju kilometer norr om Huskvarna, strax öster om E4:an i sydvästra delen av Skärstad socken. Borgen ligger högt i landskapet, 240 meter över havet och 150 meter över Vätterns yta.

Det finns två stigar upp till bergets topp och fornborgen. Från parkeringen intill Vistakullevägen går en västlig ca 300 meter lång slingrande stig med brant stigning uppför berget, med ungefär 85 meters höjdskillnad. Det finns även en flackare men längre stig på östra sidan av berget. Från parkeringen följer man då bilvägen, den tidigare järnvägsbanan (Gripenbergsbanan) norrut, rundar berget och följer skyltning, ca en kilometers vandring. När man väl nått toppen är belöningen förutom själva fornborgen den storslagna utsikten över södra Vätternbygden.

Red_Kamera 150524 067

Vy över Jönköpingsbygden. I bakgrunden skymtar siluetten av Taberg, 12 kilometer sydväst om Jönköping. E4:an i förgrunden. Foto från fornborgens sydvästra sida.

 Fornborg i orostider

Vista kulle fornborg förknippas som en flyktborg vid orostider och vid krigiska förvecklingar. Den anses generellt höra till tiden romersk järnålder-folkvandringstid. Fornborgar kan ha haft andra funktioner som kultplatser, tingsplatser eller befästa boplatser.

En fornborg karaktäriseras som befästning på berg och på höjder. Befästa anläggningar i låglandsområden är ringborgar. Traditionellt indelas borgar i tre funktionella typer: boplatsborgar, farledsborgar, tillflyktsborgar. Fornborgar har anlagts redan från slutet av bronsålder och äldre järnålder. Ofta låg de i anslutning till bebyggelser.

Stenvallarna

Borgområdet är ungefär 270 x 220 meter stort. I norr och sydväst är branta stup. Området för fornborgen begränsas av terränganpassade stenvallar längs de flackare sidorna. Längs östra och sydöstra sidan är en närmast 200 meter lång stenvall. I väster skär den branta stigen två stenvallar, en övre som är drygt 60 meter lång och en nedre, 20 meter lång. Annars är de tydligast på sydöstra sidan. Där är de upp till sex meter breda och ½ meter höga. De består av natursten och sten som brutits på plats ur fast berg. I borgens östra del finns till synes två ingångsöppningar.

Red_Kamera 150524 029

Öppning i stenvall på fornborgens östra sida. Här går den östra stigen upp genom fornborgen till bergets topp.

Stenvallarna är så låga att de som försvarsverk knappt har utgjort något större hinder för angripare. Möjligen har det funnits överbyggnad i form av palissad eller så har stenflaken helt enkelt haft en avgränsande funktion.
Innanför borgområdet finns några ytor som kan vara husgrundsterrasser, annars består området till stora delar av kalberg.

Red_3_Vista kulle

Vista kulle fornborg upptäckt 1954

Vid Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering 1954 i länet blev anläggningen registrerad som fornborg och klassificerad som fornlämning. Då pågick stenbrytning sedan nio år i berget. Närmare 800 kubikmeter sten lär ha brutits i veckan. Stenbrytningen hade kommit så nära som bara 20 meter från närmaste stenvall i sydväst när fornborgen uppmärksammades. Verksamheten fick avbrytas efter beslut från Länsstyrelsen och därmed räddades både fornborgen och berget åt eftervärlden och blev istället ett populärt besöksmål.

Källa och inskrifter

På bergets topp finns en bergsskreva som ständigt lär vara vattenfylld och som sägs vara en offerkälla. Här uppe på krönet på nordvästra sidan av en bergsklack finns också två inskrifter inhuggna i berget i högadligt och kungligt manifest. Inskrifterna är numera svåra att upptäcka. De har tidigare varit uppmålade, men färgen är numera borteroderad. Nedanför inskrifterna fanns mot berget förr en träramp från vilken man lättare kunde läsa texterna.

Red_Inskrift 1671_img080
Red inskrift 1895_img081

Bilderna visar inskrifterna (redigerade urklipp från Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering 1985).

PETRUS BRAHE

COMES IN WISINGS:

BORG. R. S. DROTZETUS

ANNO 1671

 

OSCAR  18 28/8 95

(Oscar II (1829-1907). Kung av Sverige 1872-1907 och av Norge 1872–1905).

Trolldom och varsel

– Andarna driva här sitt hemska spel! Hit samlades trollpackorna till sina vederstyggliga fester. Här sågs ofta fantastiska syner och spökerier.

En ofantlig häll har blivit bortsprängt av skattsökare och innanför den har det legat en djupt in i berget gående grotta med öppning åt söder.

– En jätte, en drake, ett troll bebo tycks ständigt bebo berget och jätten heter Wist. I kullen finns en skatt, på guldbord ligger en stor svart hund som vaktar skatten vilken en gång varseblivits, då järndörren, som annars bevakas av en eldsprutande drake kommit att stå öppen. Man hade även sett två trollpackor dansa på kullen.

Källan vid bergets topp är en naturbildning. Men det sägs att det är jättens fotavtryck i berget som uppstått när han intagit viloställning med det ena benet över det andra.

I Jönköping spås fult väder när Vista kulle ser grådaskig ut och när berget hägrar skyndar fiskaren gärna hem, ty då väntas storm.

Skärstadbygden

Det finns drygt 200 fornlämningar i Skärstad socken, fördelade på ca 90 lokaler. Av dessa är sju förhistoriska gravfält med ett 70-tal gravar vilka ligger på höjderna på ömse sidor om Skärstadalen och i dalgången vid Landsjön i Kaxholmen. Koncentrationer med gravar finns vid Hillinge och vidare nordost mot Flättinge, Hultarp/Solberga.

Red_Kamera 150524 051

Vy från Vista kulle mot nordöst med Landsjön och Skärstadalen.

Flera ortnamn i bygden är ålderdomliga. Som äldst kan namnen genom de historiska källorna beläggas till medeltid, som Hillinge 1412, Hov 1381, Flättinge 1343, Siringe 1250, Solberga 1333 men flera av dem kan ha rötter i järnålder.
Genom Skärstadalen och förbi sockenkyrkan passerade den medeltida Eriksgatan för att längre söderut nå Jönköping och anhalten Junabäck för vidare kunglig färd in i Västergötland.

Vista kulle är sedan 1981 naturreservat.

Red_Kamera 150524 046

Vy från fornborgens norra del. I bakgrunden till vänster skymtar Vättern samt Visingsö (för den skarpögde). Till höger syns Skärstadalen och Landsjön vars vattenyta ligger 57 meter högre än Vätterns. Mellan de båda sjöarna syns det höglänta skogsbeklädda bergsmassivet som skiljer de båda sjöarna åt.

 

 Referenser

Uppgifter om sägnerna kring Vista kulle är hämtade ur Jönköpings läns museums arkiv och antikvarisk litteratur: Jonas Allwin 1857, Axel Ramm, 1883, P. Wieselgren 1846.  En sann källa att ösa ur vad gäller ortnamn är Jan Agertz´ bok från 2008, Om ortnamn i Jönköpings län.
Vista kulle fornborg är registrerad som Skärstad 33:1 i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Se även Skärstad 20:1 angående inskrifterna.
http://www.raa.se/hitta-information/fornsok-fmis
Koordinater: N 6412839 / E 456819 (SWEREF 99 TM)
N 57° 51′ 19,29″, E 14° 16′ 20,60″ (WGS84)
Länets övriga två fornborgar finns i Lommaryd, RAÄ 28:1 och i Norra Solberga RAÄ 24:1.

 

Om källor och kuranstalten Villstad Brunn

En alldeles strålande vårdag i maj hade jag förmånen att få följa med på sällskapet Dvalins vårutflykt. Temat var källor. Guide för dagen var Håkan Kinnerberg från Källakademin – Akademin för de friska källorna  – ”som verkar för att bevara och vårda samt främja intresset för källor”. Det var en intressant förmiddag, visserligen har jag stött på källor i samband med fornminnesinventering i skog och mark, men nu fick jag nya perspektiv kring källor och dess bevarande.

Den första källan vi besökte låg i skogen sydöst om Sörsjön mellan Taberg och Norrahammar, en knapp mil sydsydväst om Jönköping. Den lilla skogskällans utflöde skymtade under mossan. Vattnet som stilla flödade fram var tilltalande att släcka törsten med i värmen och några av oss passade på att ta en klunk av det klara, svala och uppfriskande källvattnet. Denna källa hade inget namn, annars är det vanligt att de namnges utifrån tradition eller utifrån vattnets karaktär.

Vi fick lära oss vad som karaktäriserar en källa – ”ett koncentrerat utflöde av grundvatten ur jord eller berg som vanligen bildar en liten vattenansamling med avrinning”. Vidare blev vi upplysta om Källakademin som verkar för de friska källorna. Källorna kartläggs systematiskt, vård initieras för långsiktigt bevarande och kulturhistoriska traditioner som kan knytas till dem dokumenteras. Vi fick också ta del av berättelser och traditioner om källor vars vatten förr ansågs ha kraft att läka och bota sjuka.

Därefter besökte vi platsen för en källa vars vatten magasinerats i en damm, Lidstorpsdammen, vilken förr bidrog till vattenförsörjningen för Jönköpings stad.

Red_2 IMG_0799

Lidstorpsdammen idag. I förgrunden skymtar den gjutna fördämningen.

Lidstorpsdammen ligger strax norr om Lidstorp mellan Sandseryds kyrkby och Hovslätt, ungefär fem kilometer sydväst om Jönköping. Dammen byggdes åren 1890–1891. Härifrån leddes vattnet i en ledning till Hökabäcken där den kopplades samman med en befintlig ledning som förde vatten till numera gamla Vattenledningsverket (anlagt åren 1864–1865) de s.k. Åsendammarna, i Jönköping. Lidstorpsdammen är ur bruk sedan länge, men dess vattenspegel har karaktären av en stilla skogssjö där en och annan fisk slår i vattenytan.

Det har också funnits flera etablerade hälsokällor i Jönköpings län. En av dessa var Villstad Brunns – och Badanstalt som låg intill Nissan, strax norr om Villstads kyrkby, tre kilometer norr om Smålandsstenar i Gislaveds kommun. Villstad Brunn etablerades som brunns- och kurort år 1852 av riksdagsman Peter Mårtensson och naturläkaren David Johansson.

Villstad Brunn ansågs lämplig för personer som led av överansträngning, nervösa sjukdomar, sömnlöshet samt för konvalescenter. Vattnet innehöll järnkarbonat, fullt jämförligt med andra hälsobrunnars vatten. Det innehöll även viss radioaktivitet och framförallt innehöll det grundämnet litium – ett ämne som ansågs vara verksamt vid behandling av reumatiska sjukdomar. Vattnet dracks mot följande sjukdomar: Gikt och reumatism, stumhet i leder, magsyra, slemsjukdomar, hemorrojder, fistlar, bensår, senkramp, bleksot, vita, ros, förkylning, utslag, magsjukdomar, höfthälta. Detta kunde kombineras med bad; som gyttjebad, saltbad, myrbad, järnhaltsbad, svavelbad. För dem som var simkunniga fanns tillgång i förbiflytande Nissan, ett bad som betraktades som välgörande.

Red_2 IMG_0769

Brevkort från Villstad Brunn. troligen från omkring 1910-talet. På bilden syns varmbadhuset intill Nissan.

Under 1800-talet representerades kurgästerna främst av allmogen. En större utbyggnad i början av 1900-talet lockade medelklassen från städerna. Verksamheten utökades då med varmbadhus, kök, matsal och krocketplan. 1918 lär ha varit rekordår med över hundra gäster. Som förströelse erbjöds bl.a. fisketur på Nissan eller besök vid domarringarna Smålandsstenar som för turisterna förevisades som ”ett i sitt slag enastående fornminne”. Sedvänjan att dricka brunn avtog på 1920-talet och verksamheten vid Villstad Brunn lades ned 1933 i tid av ekonomisk kris. Idag är alla byggnader borta.

Platsen för Villstad Brunn idag.

Platsen för Villstad Brunn idag.

Det finns idag ett litet brunnshus över källan och intill har Villstads hembygdsförening satt upp en fin informationstavla. Det är från denna och från Uno Träffs bok ”Bidrag till Villstads historia” jag hämtat fakta kring brunnshistoriken. Det gamla fotografiet över ”Willstads Brunns & Badanstalt” är i privat ägo. Övriga bilder tog jag själv.

I Jönköpings län finns 178 registrerade källor med tradition enligt Riksantikvarieämbetets (RAÄ) fornminnesregister Fornsök (www.raa.se), varav Villstad Brunn är en av dessa (Villstad 13:1). Det återstår således en del att berätta – antingen om dessa eller om annat…

För Dig som vill besöka platsen för Villstad Brunn och vill ha hjälp med koordinaterna för att hitta dit är dessa följande:

6342096 / 407317 (SWEREF 99 TM);                                                                            6345387 / 1358635 (RT-90 2,5 gon V);                                                                             N 57° 12′ 45,37″, E 13° 27′ 55,68″ (WGS84).