Dödskallehöjden – en av få bevarade bronsålderslämningar i Jönköping

En 3000-årig grav värd att bevara!

Det är livliga diskussioner kring var den nya fotbollsarenan i Jönköping ska placeras. En av platserna som föreslagits är Dödskallehöjden vid Röde påle i Råslätt. För Jönköpingsbor och alla andra med intresse för historia och kulturmiljöer vore det olyckligt med en arenaplacering där.

I skogspartiet sydväst om trafikplats Råslätt finns en av endast tre bevarade gravhögar från bronsåldern i Jönköping. Jönköpings bronsålder har uppmärksammats både nationellt och internationellt tack vare flera unika fynd! Mest känd är Sagaholmshögen, belägen bara 1000 meter öster om Dödskallehöjden, som genom de ristade sandstenshällarna som fanns inuti högen skapade en arkeologisk sensation 1971. Man gjorde fyndet tack vare att platsen skulle exploateras, men högen och miljön är för alltid borta. De ristade sandstenshällarna finns idag i länsmuseets samlingar och lockar även internationella besökare.

Gravhögen på Dödskallehöjden. Det finns behov av både röjning och en ny skylt (den gamla är förstörd).

Gravhögen på Dödskallehöjden, som är ungefär 16 meter i diameter och drygt 1,5 meter hög, uppfördes för ca 3000 år sedan som grav för en man eller kvinna. Den är tillsammans med gravhögarna Lustigkulle i Rosenlund och Domarekullen i Gräshagen, de äldsta kända bevarade gravarna i Jönköping.

Det har tidigare funnits åtskilliga förhistoriska gravplatser i Jönköpingssänkan men de flesta har försvunnit till följd av odlingsarbeten och stadens expansion. Vi bör därför ta tillfället i akt och försöka bevara de lämningar som finns kvar. Naturligtvis vore det spännande att få veta vad som döljer sig i högen. Kanske finns där ristade sandstenshällar med bilder skepp, hästar och människor, som var fallet i den ovan nämna Sagaholmshögen? Det vore onekligen intressant att få veta. MEN en sådan undersökning borde i så fall endast tillåtas i forskningssyfte, där man sedan återställer högen, inte för en exploaterings skull.

Kartan visar var det finns och funnits gravhögar från bronsåldern

Vår förhoppning är att det ska finnas en bättre lämpad plats för den nya arenan så att Jönköpingsbor och alla andra även i framtiden kan få uppleva åtminstone spillror av ett forntida kulturlandskap i Jönköping.

Mer att läsa om gravhögarna och Jönköpings bronsålder:

http://www.jkpglm.se/Kulturmiljo/Arkeologi/Sagaholm/

https://arkeologijonkoping.wordpress.com/2014/03/14/bronsaldern-jonkopings-forsta-guldalder-2/

https://arkeologijonkoping.wordpress.com/2014/04/13/bronsaldern-jonkopings-forsta-guldalder-6/

Bronsåldern – Jönköpings första guldålder 6

Del 6. Domarekullen – söder om Fornkullegatan

 

Domarekullen, en av tre bevarade bronsåldershögar i Jönköping. Foto från Lovisagatan hösten 2012

Då har vi kommit till den tredje bevarade bronsåldershögen i Jönköping – den så kallade Domarehögen, en ungefär 3000 år gammal gravhög uppförd för en man eller kvinna som, får man förmoda, innehade en viktig position i det dåtida samhället.

Gräshagen i slutet av 1920-talet, en lantlig idyll. I den röda cirkeln ligger Domarehögen bevuxen med några björkar.

Domarehögen bevuxen med björkar, enligt sägnen lika många som de vikingar som sades vara begravna i högen. Foto 1920-tal

Högen, som är ungefär 17 meter i diameter och 2 meter hög, ligger i Gräshagen, strax norr om Veragatan. Från högen såg man en gång vida omkring. Idag är platsen omgärdad av bebyggelse, höga hus, vägar och parkeringsplatser.

Domarekullen 1935. En villatomt har placerats omedelbart intill högen.

Enligt en sägen upptecknad på 1920-talet berättas ”att lika många vikingar sova den sista sömnen inne i kullen, som björkar kröna kullens topp”. Även denna hög ingick det restaureringsprojekt som genomfördes i slutet av 20-talet då man fyllde igen skattsökargropar etc. Det finns också uppgifter om att det inte långt från högen, ner mot Tabergsån, ska ha legat ett gravfält, men som försvunnit på grund av odling.

Domarekullen ”väl” integrerad i den moderna bebyggelsen. Foto hösten 2012

 

 

Bronsåldern – Jönköpings första guldålder 5

Del 5. Dödskallehöjden

En av de tre bronsåldershögar i Jönköping som ännu finns kvar ligger i Råslätt, strax norr om Röde påle ungefär 200 meter väster om nuvarande E4:an och 100 meter söder om Norrahammarleden. Platsen kallas Dödskallehöjden, ett intresseväckande namn vars ursprung emellertid är oklart. Gravhögen finns uppmärksammad och beskriven först under 1920-talet av Algot Friberg i hans genomgång av bronsåldern i Jönköping. Som en följd av hans arbete gjordes också en plan för gravhögarnas vårdande. I en skrivelse till Drätselkammaren 1929 föreslås att ”Buskskogen borthugges och gropen i midten igenfylles och avrundas”. Högen är idag ungefär 15 meter i diameter, 1,5 meter hög och beväxt med några tallar, sly och små granar.

Dödskallehöjden fotograferad 2013. Tall små granar och sly börjar ta över.

Platsen har tidigare varit skyltad, men denna är numera i oläsbart skick och står enbart kvar som en påminnelse om vissa personers lust att förstöra. Icke desto mindre är det värt ett besök, då den till skillnad från Domarekullen och Lustigkulle ändå har ett litet orört grönområde runt i kring. Men en viss röjning vore ändå inte helt fel, där träd och buskar avlägsnades från själva högen.

I en liten glänta i skogen skymtar Dödskallehöjden. Platsen hade röjts 1929 och gropar i högen hade fyllts igen. Foto 1930-tal.

På 1950-talet hade området vid Dödskallehöjden ännu landsbygdens prägel. Ekonomiska kartan från 1954. Dödskallehöjden markerad med en rödcirkel. Ungefär 1 km öster om Dödskallehöjden ligger platsen för Sagaholmshögen.

I skogsdungen bakom Röde påle ligger Dödskallehöjden. Foto 2013.

Bronsåldern – Jönköpings första guldålder 4

Del 4. Högarna på flygfältet – högen med Trolltallen

Stora gravhögar har alltid satt fantasin i rörelse och inte sällan även lockat till skattjakt. Ibland finns också uppgifter om dessa plundringsgrävningar, där namnet på förövaren likväl vad man hittade finns nedtecknat. När Jönköpings flygfält skulle utvidgas undersöktes 1940 ytterligare två gravhögar. Den ena av dessa kallades för högen med Trolltallen, och som namnet antyder var den bevuxen med en minst sagt imponerande tall. Kring just denna hög finns relativt detaljerade uppgifter om en plundringsgrävning.

Bronsåldershögen med den imponerande tallen, kallad Trolltallen. Enligt uppgifter plundrades den någon på 1860-70-talet. Foto 1930-tal.

När hembygdsforskaren Axel Ramm, bördig från Nässjö och blivande stadsrevisor i Göteborg, gjorde sin antikvariska resa i Tveta härad sommaren 1883 för att dokumentera fornminnen fick han stifta bekantskap med jägmästare Herrman Gadamér. Han var åren 1861 till 1885 verksam vid skogvaktarskolan i Råslätt och han ”undersökte” högen med trolltallen i samband med att han anlade en lärkträdsplantering i området.

Platsen för högen med Trolltallen idag

Axel Ramm fick inte själv se Gadamérs fyndsamling, men i ett brev redogjorde Gadamér för vad han hittat: ”…menniskoben och kål” samt ”bitar af en lerurna samt i och vid bålet; 2 tyngdstenar, som gagnats vid spinning med slända”, 1 lansudd eller dolk av brons, 1 rakknif af brons” samt ”1 stycke af ett bronshandtag.” I denna uppräkning anar vi en ganska praktfull bronsåldersbegravning, för närmare 3500 år sedan. Var fyndsamlingen tagit vägen är tyvärr okänt.

Högen i profil där kärnröset i mitten tydligt framträder.

Med den kunskapen var kanske förväntningarna inte alltför höga när Egil Lönnberg 1940 tog sig an den imponerande högen. Den mätte förövrigt närmare 20 meter i diameter och hade en höjd av ungefär 2 meter. I högen fanns också spåren efter sju mer eller mindre stora plundringsgropar. I mitten av högen, som var uppbyggd av jordtorvor, fanns resterna av ett ca 5 x 6 meter stort kärnröse och i kanten av högen fragment av en kantkedja. Att plundringarna varit framgångsrika blev snart tydligt. Det enda fyndet som gjordes var klingan till ett bronssvärd, i övrigt var det fyndtomt, eller hur var det med den saken?

Stolta arbetare vid den sprängda stubben.

I april 1943, tre år efter avslutad undersökning, inlämnade en av arbetarna på flygfältet, schaktmästare Pettersson, ett svärdshandtag som han påträffat i dumpmassor intill platsen för högen med trolltallen. Det var inte vilket fynd som helst, utan ett handtag till ett praktsvärd som var försett med ett guldbleck på den rombiska svärdsknappen. Fyndet kan sannolikt antas komma från gravhögen och kanske hör handtaget ihop med klingan som hittades vid undersökningen. Hur kunde nu detta hända? Det vet vi naturligtvis inte säkert, men kanske var det effekten av att man använde 10 kilo dynamit för att knäcka den stora stubben till trolltallen. Man hade helt enkelt inte kommit åt att undersöka alla jordmassor i högen och när stubben sprängdes tog den även med sig föremål från graven. Kanske var det så det gick till. Klingan förvaras idag på Historiska museet i Stockholm och svärdshandtaget finns i Jönköpings läns museum.

Det fantastiska svärdshandtaget med guldbleck som påträffades i en dumphög nära grävplatsen efter avslutad undersökning.

Bronsåldern – Jönköpings första guldålder 3

Del 3. Högarna på flygfältet 1 – vid bilprovningen

Inför anläggandet av Jönköpings flygfält undersöktes fem bronsåldershögar. I en första omgång 1932 undersöktes tre vid nuvarande bilprovningen norr om Bangårdsgatan i Ljungarums industriområde. Det var en aning ironiskt att högarna bara några år efter att flertalet restaurerats och skyltats skulle komma att skatta åt förgängelsen, även om de först genomgick en arkeologisk undersökning.

Den fyndrikaste av gravhögarna norr om nuvarande Bangårdsgatan öster om bilprovningen. Foto taget i slutet av 1920-talet med högen ännu omgiven av gles barrskog. Notera fornlämningsskylten i kanten av högen.

Norra Smålands Fornminnesförenings initiativtagare Algot Friberg hade sedan lång tid tillbaka intresserat sig för bronsålderns gravhögar. På 1920-talet ansåg han att tillståndet för fornlämningarna var illa, många högar var utsatta för sandtäkt och flertalet hade dessutom stora gropar efter äldre plundringsförsök. Han lyckades utverka medel för att återställa gravarna – om en av högarna skriver Friberg ”Vägen över graven och gropen igenfyllas och avrundas” och om en annan ”Östra sidan repareras, gropen i midten utfylles och avrundas”. Efter åtgärderna sattes fornlämningsskyltar upp vid varje hög.

Här låg de fem bronsåldershögarna innan de togs bort mellan 1932 och 1940

1927 hade den då 77-årige Friberg skrivit en uppsats kallad ”Bronsåldersfolket vid Jönköping” där han kartlade och beskrev vad som var känt om bronsåldern i Jönköpingstrakten. Nio stora gravhögar fanns då fortfarande i behåll, idag återstår tre. Förutom Torpafyndet fanns också några lösfynd från bronsåldern. Tillsammans gav de en bild av en rik bygd under bronsåldern.

Med den kunskapen i bagaget var naturligtvis spänningen stor inför undersökningarna 1932. De leddes av kapten Bror Kugelberg, pensionerad militär, som intresserats för fornminnen tidigt och också deltagit i flera arkeologiska undersökningar tillsammans med Friberg.

 

Allmänheten får bevista gravöppningen under ledning av kapten Bror Kugelberg.

Det som redan konstaterats – att högarna utsatts för stora ingrepp i form av rovgrävningar och täkter – visade sig vara allt för sant. Endast enstaka fynd gjordes i de två första högarna, bland annat en slipsten i sandsten, brända ben, fragment av en bronspincett. Men den sist undersökta högen visade sig dock innehålla mer. Vilket var turligt för Kugelberg som bjudit in Gudmundsgillets medlemmar och allmänheten till en publik gravöppning. I mitten av högen fanns ett ovalt format stenröse omgivet av en cirkel med större stenar. Under stenröset låg ett rektangulärt mörkt sandlager med rester av ett obränt skelett. Bland benresterna hittades bland annat en bronsknapp, en pincett och vackert formad rakkniv i brons med ett handtag i form av ett hästhuvud. Åskådarna var naturligtvis fascinerade och nöjda efter en sådan final.

En liten flicka betraktar fotografen och kantkedjan av lutande sandstenshällar i en av gravhögarna.

Kanske mest spännande med denna undersökning är nog förekomsten av en kantkedja av resta utåtlutande sandstenshällar i en av högarna. Endast en liten del av stencirkeln återstod, resten hade grävts bort långt tidigare. Men det är slående hur lika denna är den berömda kantkedjan i Sagaholmshögen som undersöktes 1971. En kantkedja som sensationellt nog visade sig innehålla hällristningar. Huruvida även Kugelbergs sandstenar var försedda med ristningar vet vi inte. Inga sådana observationer gjordes emellertid, undantaget ett par stenar med skålgropar, men man kan inte låta bli att undra …

Platsen idag. Högarna låg till vänster i bild, norr om Bangårdsgatan.

Bronsåldern – Jönköpings första guldålder

Del 2. Lustigkulle  – en grav med skiftande öden

Norra Smålands Fornminnesförenings grundare Algot Friberg blev genom upptäckten av Torpafyndet på allvar intresserad av bronsåldern och skulle de kommande decennierna företa flera arkeologiska undersökningar av bronsåldershögar i Jönköpings län. I september 1892 företog han en delundersökning av Lustigkulle, eller Gröna kulle, i Liljeholmen, knappt 200 meter norr om Östra kyrkogården och 300 meter söder om Vätterstranden. I högen påträffades inga daterande fynd, utan enbart ett lager med brända ben:
”I september månad detta år öppnade jag den ståtliga kulle, ..strax öster om Jönköping…Kullens diameter är ungefär 21 meter och nuvarande höjden 2,5 meter. Under den fina sanden i kullens inre lågo på dess botten och äfven högre upp många större och mindre stenar, somliga af betydlig storlek, och i bottnens mitt var marken på en sträcka af 3 meters diameter sotad efter eld. Några få kol och en del bitar af brända ben funnos här, äfvensom 4 små stycken af hårdt brändt tyd (?) och några bitar af kolsyrad kalk. För öfvrigt anträffades intet, oaktat gräfningen sträcktes långt utom bålets område. Kullen återställdes i sitt forna skick.”

Lustig kulle – den största av bronsåldershögarna i Jönköping, ligger ca 300 meter söder om Vätterstranden

Högen är belägen på en svag avsats längst ner i en nordvästsluttning. Strax nedanför fanns tidigare sankmarker i anslutning till Rocksjön och med förbindelse med Vättern, av vilka bara en liten, kanaliserad del återstår idag. Högen är idag ca 30 meter i diameter och närmare 4 meter hög. Den har plan toppyta, ca 10 meter i diameter.
Högen har genom århundradena genomgått en rad skiftande öden. Det finns uppgifter om att högen tjänstgjorde som stadens avrättningsplats på 1600-talet. På 1840-talet skall ett lusthus ha uppförts på högen, varvid den fick namnet ”Lusthuskullen”, vilket så småningom blev Lustig kulle. En uppgift om att stadens ungdom ”förr i världen dansade och lekte” på kullens topp kan sannolikt kopplas ihop med lusthuset. I samband med uppförandet av lusthuset, terrasserades högen och erhöll på så sätt en trappstegsform. En annan orsak till detta utseende skulle vara ”kreatur, som betande vandrat runt kullen upp mot dess topp”. Enligt häradsfornvårdare kapten Bror Kugelberg, tillkom trappstegsutseendet i samband med att högen tjänstgjorde som avrättningsplats, för att publiken på nära håll skulle kunna få full valuta av skådespelet. En annan sagesman berättar att i slutet av 1800-talet hade specerihandelsfirman Almén & Busck en vinkällare under den paviljong, som fanns på gravhögens topp. Stenar från denna vinkällares grund påstås fortfarande finnas kvar inne i gravhögen.

Lustig kulle fotograferad i början av förra seklet. Från 1890-talet till in på 1950-talet passerades högen av smalspårsjärnvägen mellan Gripenberg och Jönköping.

Vid anläggandet av Jönköping – Gripenbergs järnväg i början av 1890-talet skadades ett mindre parti av högens norra del. Runt 1930 restaurerades högen, genom utfyllningar vid sidorna och ”utplaning av hålet i midten”. Högen har även fortsättningsvis utsatts för skador. Ytterligare ett återställningsarbete genomfördes 1952, då man påtalat att ”Kullen är barnens förnämsta lekplats. Där åkes spark, kälke och skidor och de som ej ha tillgång till dylika hjälpmedel åka på baken, magen eller rulla ner” vilket fick till följd att jord drogs ner från högen. Dessutom hade stora hål och gångar grävts så att sten från kärnröset börjat framskymta. För att citera Bror Kugelberg: ”Gravplats – avrättningsplats – dansbana! En underlig utveckling” med tillägget – kälkbacke.

Lustig kulle fotograferad i mitten av 1930-talet med avplanad topp, där det förr lär ha stått ett lusthus

Bronsåldern – Jönköpings första guldålder

Del 1. Torpafyndet – en bronsgjutares gömma

”Fyndet är af vigt ej blott för sin storlek, utan äfven derför att det … visar, att minnen från den äldre bronsåldern ej äro så sällsynta i Sverige norr om Skåne, som mången varit böjd att tro”. Så skrev Oscar Montelius 1881 efter att det så kallade Torpafyndet upptäckts i Jönköping. Det kan sägas vara utgångspunkten för kännedomen om bronsåldern i Jönköpingstrakten. Fyndet utgörs av drygt 20 föremål i brons. Det är smycken och redskap, bland annat två halskragar, fyra bälteplattor, sju koniska bältesmycken och två sädesskäror eller sågar. Torpafyndet är ett av de rikaste depåfynden från bronsåldern i Sverige samtidigt som vi kan konstatera att de flesta föremålen är kraftigt slitna.

Torpafyndet, som påträffades ”I ett stenröse på ca 2,5 fotds djup. På en tämligen högt belägen del av en äng på östra branten av Junebäcken”, består av ett 20-tal bronsföremål. Föremålen kan dateras till ca 1500-1300 f.Kr.

Sannolikt hade bronsen passerat genom flera mellanhänder i intrikata handelssystem innan man i Jönköpingstrakten kunde använda bronsföremålen.  Halskragar och bältebeslag har prytt Jönköpingsbor i viktigare sociala sammanhang för att visa på makt och välstånd och skärverktygen har kanske använts för att skörda höstsäden. Och det hände här för mer än 3000 år sedan. När bronsföremålen hade tjänat ut smälte man ner dem för att så småningom gjuta nya föremål. Torpafyndet är förmodligen ett sådant skrotfynd, där slitna föremål gömts undan i väntan på återvinning.

Utifrån äldre uppgifter vet vi att fyndplatsen låg nära Torpa herrgård, strax nordost om nuvarande korsningen Karlavägen – S:t Larsgatan. Idag karakteriseras området av villabebyggelse.

Detta fynd tillsammans med förekomsten ett tiotal stora gravhögar i södra Vättersänkan gör att man lite tillspetsat kan tala om den äldre bronsåldern som en ”guldålder”, en period som sticker ut lite över mängden i Jönköpings förhistoria. Nästa gång fortsätter vi med Lustigkulle – en hög med en minst sagt växlande historia.

En ovanlig stadsgrävning

Den 24 juni började Jönköpings läns museum med en förundersökning i det gula huset på Smedjegatan 11 och 13 i Jönköping. Det är en ganska ovanlig arkeologisk undersökning eftersom den äger rum inuti en stående byggnad. Huset är tänk att bevaras och ingå i den nya byggnationen. Undersökningen som kommer att hålla på tom den 5 juli innebär att vi tar upp två mindre schakt i två rum och ett schakt ute på bakgården.

 

 

Den här delen av Smedjegatan bebyggdes omkring  1610, men husen som står där nu uppfördes på 1790-talet. Syftet med den arkeologiska förundersökningen är att se hur mycket av själva grundläggningen av tomten och den äldre bebyggelsen som finns kvar på platsen. I början av 1600-talet så gick Munksjön ända upp i det som nu är Smedjegatan och vi vill veta hur denna del av tomten användes både före och efter gatans tillkomst.

Vi arkeologer är mest vana vid att använda oss av en grävmaskin som kan lyfta bort alla stenar och stora mängder jord men nu måste vi skotta upp allt ur de två schakten inne i husen. De första lagren var dammiga och torra men mot botten blir de blöta och tunga eftersom grundvattnet kommer fram på ca 1,20 m djup och vi vill ner till ca 1,5 m djup. Detta innebär både tunga och höga lyft över huvudet. Även belysningen kan vara besvärlig inne i ett litet rum när man behöver fotografera, men det har löst sig med hjälp av många lampor.

Hittills har vi kommit ner till tidigt 1600-tal i det ena rummet och hittat delar av den första byggnaden som funnits på tomten. Den består av ett fundament i tegel, troligen en eldstad, stockar och stenar efter väggarna. I det andra schaktet har vi hittat rester efter den infart som fanns till innergården, liknande det portlider som ligger mellan husen nu. Men även rester efter ett hus med flera golvnivåer och syllstenar från väggen. De fynd som hittats är hushållskeramik såsom skålar och fat, porslin, fajans, järn föremål, ett mynt från tidigt 1700-tal och olika pipor.

I nästa vecka börjar vi undersöka innergården och då blir det lite lättare för vi kan använda en liten grävmaskin. Kika gärna in genom fönstren och se hur det ser ut när museet gräver inuti ett hus, om du har vägarna förbi Smedjegatan.

 

Susanne Nordström

Smålandsstenar – stenåldersboplats under gravfältet

Nu har vi avslutat undersökningen av gravfältet. Resultatet blev tre intakta gravhögar och rester av sex bortodlade. I två av de hela högarna fanns tydliga rester av bålplatsen kvar i form av brunna stockar. Den tredje graven visade inga spår av bålplats. Möjligtvis har kremeringen ägt rum på en annan plats varefter man spritt ut bålresterna i graven. Gravarna innehöll annars brända ben och fynd av järn som t.ex. knivar, pilspetsar, märlor och pincetter. Men också fynd i andra material som en bronsring, brynen, glaspärlor och en sländtrissa.

Under september tar vi oss ett antal tusen år ytterligare tillbaka i tiden och koncentrerar oss på den mesolitiska stenåldersboplatsen som påträffades i samband med gravfältsundersökningen. I nuläget har vi med stor sannolikhet träffat på botten på en mesolitisk hydda. Den är 4 x 3 meter stor och nedgrävd några decimeter. Vid framrensningen visade det sig att den innehöll ett stort antal flintor, och då har vi bara skrapat på ytan. Tekniskt sett är flintan baserad på mikrospånteknik, vilket placerar den i maglemoseperioden. I denna stund håller vi genom rutgrävning på att avgränsa boplatsen.

Boplatsens läge kan till en början verka konstigt då den ligger ca 500 meter öster om Nissan, men tar man med i beräkningarna att Fornbolmen vid den här tiden fanns strax inpå samt att det en gång har runnit en bäck precis nedanför boplatsen så är det helt logiskt och alla bitarna faller på plats.

Bland fynden av flinta är det ett som sticker ut, nämligen en fantastiskt fin mikrospånkärna, vilken ni kan se på bilden.

Återkommer snart med fler nyheter

Jörgen Gustafsson

Arkeologi i Jönköpings län

Nu har säsongen dragit igång på allvar. Snart nog alla arkeologer på avdelningen är ute i fält. Eftersom vintern kom tidigt i höstas har uppdragen samlats på hög. Nu är beställarna angelägna om att få sina utredningar skyndsamt genomförda.

I förra veckan drog vårt stora vårprojekt igång – järnåldersboplatsen i Ölmstad, ett par mil nordost om Jönköping. Vi har stora förhoppningar om spännande resultat och redan före påsk gjorde vi, tillsammans med våra amerikanska vänner från SUNY (State University of New York, Buffalo), en inledande fosfatkartering över boplatsen och intilliggande områden. Dr Tina Thurston med kollegor arbetar med ett flerårigt projekt i södra Vätterbygden, Ölmstad, Visingsö och Bredestadsdalen. De använder framför allt fosfatkartering för att lokalisera övergivna bosättningar.

I övrigt pågår utredningar inför bland annat täkter och vindkraftetableringar samt kvalitetsgranskning av projektet Skog- och historia. Andra intressanta projekt berör Jönköpings slott och Rosenlunds herrgård i Jönköping som inledningsvis kartläggs med hjälp av georadar. Överraskande resultat har kommit fram, men mer om detta senare.

Sedan har vi också flera projekt på gång som berör vårt fossila odlingslandskap (läs röjningsrösen) – en för länet karakteristisk fornlämningstyp (med diskret charm som någon uttryckt det).

To be continued…..