Är skräp alltid en sopa?

Allt som arkeologerna hittar är inte unikt och värdefullt. Speciellt som stadsarkeolog hittar man många föremål av samma sort. Det kan handla om stora mängder fynd såsom keramikskärvor, kritpipor, porslin, skor och diverse föremål tillverkade av olika metaller. Allt detta är i stor utsträckning kastade som sopor. Mycket har hamnat mellan husen, nedtrampat på gårdsplanen och mellan golvplankorna inne i husen, men till största delen har man återanvänt sitt skräp. Vid etableringen av 1600-talsstaden på den östra sidan kanalen, behövdes stora mängder material som skulle fylla upp timmerkistor i strandkanten till både Vättern och Munksjön. Detta för att skapa ny mark för tomtägarna att bo på.

Keramikskärvor som den här bloggen handlar om, utgör den klart största fyndkategorin vid undersökningar inom Jönköpings stad. Då handlar det i de flesta fall om lokaltillverkade krukor och fat i en rödbränd lera, med glasyr på insidan och/eller utsidan för att göra kärlen vattentäta. Det handlar om många hundratals kilo som vi hittat. Vi har undersökt resterna efter fyra krukmakarverkstäder som varit i bruk från början av 1700-talet och en bit in på 1800-talet.

Trefotsgryta med tre ben och kraftigt handtag. 

 

 
 
 
Skärvorna har färger och glasyrer kvar och många ser nästan nya ut. De flesta kärlen är naturligtvis trasiga men det förekommer även hela krukor och fat. Under början av 1700-talet var trefotsgrytor med kraftiga handtag mycket vanliga. De har använts till att laga mat i. Man åt ur gemensamma stora fat, som ibland har försetts med ett årtal. Sedan försvann bruket med gemensamt fat och man fick tallrikar och mindre skålar istället. Vanliga mönster var blad, blommor, prickar och ränder. Men även människor och djur förekommer ibland. Mönstret kan även ha ristats eller stämplats in i kärlet och sedan täckts av en glasyr. Färgerna man använde var vanligtvis gult, grönt, rött och brunt.

 

Ett daterat större fat med årtalet 1786 i botten

Sopor och skräp kan alltså vara viktiga ledtrådar till vardagslivet under 1700-talet. Man har sluppit frakta ut soporna ur staden utan istället återanvänt föremål som var trasiga, genom att kasta ner dem i fyllnadsmassorna, och på så sätt, hjälpt till att skapa den nya staden.

        Mindre skål med årtalet 1689 i botten

 

     Skål med en målad fågel på.       

 

Susanne Nordström                                                              

 

 

 

Medeltida skelett vid Bottnaryds kyrka

Just nu håller arkeologerna vid Jönköpings läns museum på med en undersökning av en del av den medeltida kyrkogården i Bottnaryd, ungefär 3 mil väster om Jönköping. Anledningen är att en tillbyggnad för bland annat ett nytt värmesystem ska anläggas intill den västra kyrkväggen. Den nuvarande kyrkan byggdes direkt efter att den medeltida kyrkan revs 1666. Kyrkan, som saknar torn, är en spånklädd korskyrka av timmer. I sydöstra hörnet finns ett gravkor för Johan Printz som var guvernör i kolonin Nya Sverige 1643-53 och från 1658 var han landshövding i Jönköpings län. Kyrkan har en detaljrik målningsdekor från 1690-talet av Anders Falck. Från kyrkans medeltida föregångare finns en dopfunt från 1200-talet.

Vid schaktningarna för tillbyggnaden har hittils påträffats ett tjugotal skelett. Så här långt har sju av dessa undersökts av en osteolog (benexpert) som konstaterat att 5 var kvinnor, 1 man och 1 obestämd individ som, inte kunde könsbestämmas. Kropparna har med hjälp av armarnas placering kunnat dateras till 1300-1400-talet. Ju högre upp på bröstet armar och händer är placerade desto yngre är gravläggningen. Det är inte känt när den medeltida kyrkan i Bottnaryd byggdes så begravningarna kan ge viktiga pusselbitar om kyrkans äldsta historia.

Skolverksamheten på Slottet

Anna Ödéen berättar om slottet för klassen

Äntligen har museet inte bara kommit igång med undersökningen av slottsmurarna utan även med skolverksamheten på platsen för Jönköpings slott. Ett antal 5:e klassare har besökt oss, först i den stadshistoriska utställningen på museet och sedan på utgrävningsplatsen. Under en strålande sol fick barnen en visning av platsen och dess historia för att sedan få myllra ut på fältet för att prova på arbetet som arkeolog. Här har de hjälpt oss med att dokumentera murarna och en del av de fynd som påträffats, letat igenom delar av det kulturlager som människorna lämnat efter sig när de vistats vid murarna. Bland annat påträffades djurben från de måltider som ätits, ostronskal som visar att det även har festats på dyrbara delikatesser, några spikar, porslin som tillverkats i Kina under 1700-talet och mängder av tegel och kalkbruk. Barnen fick även prova på att gå med metalldetektor i den sydöstra bastionen som kallades Carolus. Här har kanonerna som skyddat den norra muren längs med Munksjön stått. Alla utförde sina uppgifter med stort allvar och iver och vi hoppas att de hade lika roligt som vi arkeologer. Stora mängder vatten behövdes eftersom vi jobbade på murarna en riktigt varm dag vilket ger en bra bild av hur arkeologens vardag kan vara under sommarhalvåret. Vi på museet ser fram emot att träffa ytterligare ivriga 5:e klassare i nästa vecka.

Lasse Eriksson berättar om hur man metalldetekterar