Förhistorisk järnframställning vid Ekenässjön, Vetlanda

När en parkbänk vid Ekenässjöns södra strand skulle flyttas, eftersom den råkat bli nedgrävd i kanten av en registrerad järnframställningsplats (fornlämning nr 93:1 i Vetlanda socken), då fick arkeologer vid Jönköpings läns museum möjlighet att göra en liten undersökning av spåren efter järnframställning från äldre järnåldern.

 

Parkbänken var ingrävd i den norra kanten av en knappt 10×10 meter stor, ganska svag förhöjning på en annars flack gräsyta, knappt 15 meter från strandkanten. Före undersökningen syntes, precis bakom bänken, två kantställda stenar som antogs vara delar av väggarna i den ugn där järnet framställts. Ett litet schakt om knappt 4,5 kvadratmeter grävdes för hand runt parkbänken och frilade på så vis de två stenarna. Dessa visade sig då inte vara ugnsväggar, utan snarare rester av en yttre konstruktion för tappningen av slagg, framför själva järnframställningsugnen. Således går det att anta att nedgrävningen för bänken inte skadat så stor del av ugnskonstruktionen utan att denna fortfarande ligger kvar orörd under mark.

Järnframställningsplatsen registrerades i fornminnesregistret redan 1987, vid den fornminnesinventering som då bedrevs av Riksantikvarieämbetet i större delen av Sverige. Platsen visades för inventeraren av en person ur den stora skaran intresserad allmänhet som uppmärksammat stenarna i gräsytan och som dessutom hittat bitar av slagg i anslutning till dessa. I fornminnesregistret har inventeraren också lagt till att:

”Fläckvis i ytan av den flacka omgivande förhöjningen uppträder små slaggbitar, 1–2 cm stora […]. Den närmaste förhöjningen kan utgöra rester av utplanat slaggvarp som […] övertäckts.”

Lämningen kom 1987 att registreras enbart med en punkt för platsen för de synliga stenarna men vid den arkeologiska undersökningen visade sig förhöjningen vara ett slaggvarp som ligger runt själva järnframställningsugnen och till viss del även täcker den. Det gick också att närmare avgränsa slaggvarpet och konstatera att hela lämningen omfattar en yta om närmare 110 kvadratmeter som till allra största delen utgörs av slagg.

Däremot ligger denna slagg på en naturlig, flack förhöjning och troligen har ugnen grävts in i en naturlig moränhöjd där slaggtappning gjorts åt norr och därmed utnyttjat en liten, men tillräcklig och naturlig lutning i terrängen. Varpets mäktighet var därför något mindre än vad som kunde antas före undersökningen, men lämningens storlek i ytan vittnar ändå om en omfattande järnframställning på platsen.

Ugnskonstruktionen har troligen bestått av en undre del uppbyggd av stenar och en övre del i lera. Den övre delen har vid avslutad blåsning varit tvungen att raseras för att järnluppen skulle kunna plockas ut. De enstaka ugnsfragment i lera som hittades vid undersökningen, tyder på att konstruktionen använts vid flera tillfällen och att framställningen varit återkommande, kanske säsongsvis, med nya ugnsdelar i lera för varje ny användning av ugnskonstruktionens mer permanenta del i sten.

Parkbänken plockades slutligen bort och det lilla schaktet återfylldes.

 

Det flacka varpet ligger kvar och i ytan syns fortfarande stenarna i ugnskonstruktionens ytterdel och strax intill lämningen ska snart en skylt berätta om den för tiden så viktiga järnframställning som bedrevs på platsen för nästan 2000 år sedan.

Arkeologidagen 2014

Arkeologer från Jönköpings läns museum berättar om vikingatida och tidigmedeltida järnframställning.

Plats: Samling vid Västersjöns badplats (se röd ring på kartan nedan).

Tid: Söndag 31 augusti kl 10. Visningen är gratis.

OBS! Kläder och skor som passar en skogspromenad.

Vid Dumme mosse och Axamo flygplats, väster om Jönköping, vittnar flertalet lämningar efter järnframställning om en omfattande produktion av järn från ca 800 till 1300 e.Kr. Flera arkeologiska undersökningar har gjorts och utifrån dessa har vi fått svar på frågor kring bland annat framställningstekniken, råvaran och det färdiga resultatet. Inte minst de arkeometallurgiska analyserna av slagger, som gjorts under de senaste 15 årens undersökningar, har kunnat kasta nytt ljus över denna verksamhet. De senaste årens arkeologiska undersökningar av smidesverksamheten i det tidigmedeltida Jönköping, antyder också spännande kopplingar till järnframställningen vid Dumme mosse och Axamo. Nya frågor kan ställas kring vilka som framställt järnet och vem som styrt produktionen.

Läs mer på länsmuseets hemsida

http://www.jkpglm.se/Se-gora/museets-kalender/Arkeologidagen/

Äldre järnhantering på Jernkontoret

Nästan 50 personer, alla på ett eller annat sätt mycket intresserade av äldre järnframställning och järnhantering, samlades nyligen för ett endagsseminarium, arrangerat av Jernkontorets Bergshistoriska utskott, på Jernkontoret, Kungsträdgården, Stockholm. Flera föredrag hölls på temat Aktuell arkeologisk forskning kring äldre järnhantering och Jönköpings läns museum stod för ett av dessa.


En järnframställningsplats, ett slaggvarp, så som de ser ut i skogarna kring Dumme mosse och Taberg.

Vi fick till att börja med höra om varför det fortfarande är mycket svårt att C-14-datera järnföremål. Eller rättare sagt, varför de dateringar som görs på järnföremål ibland verkar ge en i fyndsammanhang rätt datering och i bland inte alls. Göran Possnert, Tandemlaboratoriet, Uppsala, förklarade grundförutsättningarna när det handlar om järnföremål och datering och därmed de felkällor som finns. Huvudproblemet, ett ganska stort sådant, är att man inte vet vad det är för kol som dateras. Kolet som plockas ur järnet kan vara från det som använts vid själva järnframställningen eller vid smidet. Här finns till att börja med flera felkällor såsom träets egenålder men också det faktum att järnföremålet smitts av återanvänt järn. Kolet kan också komma från organiskt material inblandat och konserverat i den malm som använts. I det här fallet handlar det om myrmalm, sjömalm eller rödjord. Här finns således en möjlighet, eller snarare risk, att kolet kan vara hur gammalt som helst.

Bernt Rundberget, Oslo Universitet, berättade om Gråfjell, Nordens största undersökning av blästbruk. Hela processen, från malmfyndighet, rostning av malmen, kolframställning till själva järnframställningen, har kunnat studeras och det framgår att inom detta sammanhängande område har landskapet utnyttjats enbart för järnframställning och efter en mycket strikt organisation, ca 900-1300 e.Kr.

Från Jönköpings läns museum kunde vi berätta om de 10-tal exploateringsundersökningar samt 5 forskningsundersökningar av blästbrukslämningar från 900-1300-tal, som genomförts vid Axamo flygplats respektive Taberg. Liknande Gråfjell har vi här, strax söder om Jönköping en strikt organiserad järnframsställningsverksamhet, om än i en mycket mindre skala. Vi kunde också presentera de senaste årens undersökningar av tidigmedeltida smidesverksamhet vid Store Gata, Lundströms plats, Jönköping. Resultaten, inte minst slagganalyser genomförda av Lena Grandin, UV GAL, Uppsala, har kunnat bekräfta tidigare antaganden om att det järn som framställts vid Axamo/Taberg, troligen vidareförädlats i Jönköping.

Erika Räf, Östergötlands museum, berättade om sitt forskningsprojekt kring äldre järnframställning i Östergötland. Projektet har börjat skrapa på ytan vad gäller blästbruket i Östergötland och visar både på potentialen i redan kända platser och lämningar men också att mycket fortfarande återstår att hitta i skog och mark.

Slutligen berättade Lars-Erik Englund, en av Sveriges och Nordens största experter på blästbruk, om nyfunna vattendrivna smedjor och blästugnar i Sunnerbo härad, Kronoberg.

Läs senast rapporten från Jönköpings läns museum om undersökningar av äldre järnframställning, blästbruk, i Jönköping här

Perforerad keramik

Keramik med små hål i, vad bör vi kalla dem, vad har de använts till?

I två undersökta rösen i Farstorp har det hittats keramik, från järnåldern, med små hål i, detta har vi berättat om tidigare. Vanligen kallas dessa för silkärl, utifrån tanken att de föremål de en gång var kan ha fungerat som silar vid t.ex. ost-tillverkning.

Ett bättre namn på dessa föremål är dock perforerade kärl, då det inte går att belägga att funktionen för dem varit som silar. Utifrån de analyser som hittills gjorts, av organiska rester (lipider) från liknande kärl, går det inte heller att bevisa att kärlens användning varit till ost eller andra mjölkprodukter. Istället visar fynd från Östergötland att smidesmiljön är den vanligaste fyndkontexten för perforerade kärl från järnåldern. Kärlen är oftast cylindrar – d.v.s. utan botten. De kan ha använts som små flyttbara härdar eller för att hålla liv i smideshärdens glöd över natten. Andra perforerade cylindrar har hittats i anläggningar på gravplatser (inte i själva gravarna) och i ett fall, där det gjorts analys, visar det sig att man har eldat upp färskt spannmål i cylindern som någon form av offerhandling (fynd från ett gravfält strax utanför Linköping).


De perforerade kärlen är ofta cylindrar, alltså utan botten. Skiss av Ole Stilborg, Stilborg Keramikanalys

I Farstorp är de perforerade keramikbitarna hittade i två rösen, i ett röjningsröse, troligen medeltida och i en trolig stensättning, en grav från äldre järnålder. Fyndkontexterna är intressanta och stämmer vid första anblick kanske inte helt med ovanstående resonemang. Men till fyndet i det medeltida röjningsröset kan vi lägga spåren efter ett hus från äldre järnålder vilket påträffades knappt 10 meter från röset. Troligen har odlingen, under århundradena efter att järnåldersgården övergavs, spridit ut hushållets skräp och rester. Kanske är de perforerade keramikbitarna i detta fall en hint om att smide förkommit på gården? För fyndet i den troliga stensättningen kan de perforerade keramikbitarna möjligen stärka tolkningen av röset som en grav.

Ole Stilborg, Stilborg Keramikanalys

Moa Lorentzon, Jönköpings läns museum

Litteratur:

Räf, E. 2008. Varifrån kom järnet? Fakta 8

Stilborg, O. Arkeologi i Östergötland. Nr. 2

De agrara lämningarna, inte bara sten

Mera sten…mera sten…såklart. Att vi så idogt nämner all sten vi har här i Farstorp är kanske inte så konstigt, trakten ligger på en moränås mitt på Sydsvenska höglandet. Vad man däremot kan tycka är mycket imponerande är hur de människor som bröt ny mark här en gång fick kämpa och slita. Vi kan idag sucka och ibland beklaga oss över hur jobbigt det är att flytta på alla dessa ton och åter ton av sten som vi dagligen gör i vårt arbete. Men då måste man återigen skänka en tanke till de människor som levde här utan vare sig moderna maskiner eller skor med stålhättor, som för hand bar all sten och la i röjningsrösen, som vi idag plockar bort till stor del med hjälp av grävmaskin.



Sten, sten och mer sten…

Nu har vi jobbat de allra sista dagarna i Farstorp, hösten har kommit på allvar och de sista timmarna lades främst på att samla ihop och ordna vår fältdokumentation. Denna ska vi ha med oss in från fält för att bearbeta och tolka. De prover vi vill analysera ska väljs ut för att sedan skickas till olika laboratorier. 

Arbetet med de agrara lämningarna har inneburit avbaning av större ytor och sedan undersökning av utvalda röjningsrösen med intilliggande odlingsjordar. Vi har också använt oss av en metod som innebär att vi mäter in, förutom röjningsrösena, även alla stenar och block inom de avbanade ytorna. Inmätning har gjort att vi kunnat titta på ytorna i fågelperspektiv och därmed lättare kunnat se strukturer som vi annars inte upptäcker. Vi har också fått området både lodfotograferat och flygfotograferat, vilket tillsammans bidrar till vår tolkning av området.



Mats fotograferar rösen och avbanade ytor i fågelperspektiv.

Vi har inom de avbanade områdena konstaterat att olika ytor skiljer ut sig. Vi har sett vissa ytor där röjningsrösena är små och ligger tätt och andra ytor där rösena är större och ligger glesare. Ytorna med de små tättliggande rösen verkar mindre röjda, än ytorna där de större rösena dominerar. Det kan vara en indikation på att vissa ytor har odlats mer intensivt än andra, de är därmed mer välröjda. Det kan också innebära att området expanderat över tid, alltså att man brukat jorden under lång tid. Svaret på det kommer vi förhoppningsvis att få när dateringarna så småningom är klara.

I de avbanade ytorna framträder röjda områden (i förgrunden) och ej röjda områden (i bakgrunden).

Det har tagits prover både i röjningsrösena och i odlingsjorden intill. Kol har samlats in för datering, markpollen för att se hur landskapet såg ut när marken brukades och på vissa delar har vi också tagit makroprover som kan visa vad som en gång odlats i området. Det kommer att vara till stor hjälp när tolkningen av den fossila åkern ska ta sin början. En första tolkning gör vi så klart i fält, men det slutliga svaret får vi förhoppningsvis när analysen av alla prover är klar.

 

Ett snittat (delat) röjningsröse. Prover har tagits från de olika lager som iakttagits och dokumenterats.

Vi ser med spänning fram emot vad arbetet med de agrara lämningarna kommer att ge oss för svar. Det är stimulerande och intressant att följa spåren av de människor som en gång i tiden brukade marken och levde i trakter som idag utgörs av skogar som vi ser som riktiga ”tassemarker”.

 

Så här ser röjningsrösena ut innan de torvats av och rensats fram.

Britt Ajneborn

En grav, med stor sannolikhet en grav!

Nu börjar fältdelen av det arkeologiska arbetet i Farstorp gå mot sitt slut. På fredag jobbar vi sista dagen här ute. Innan dess vill vi dela med oss av bilder av undersökning, borttagande och dokumentation av vad vi tror är/var en grav, en rund stensättning, från äldre järnålder.

Redan innan slutundersökningen här ute hade börjat och innan all vegetation tagits bort, skiljde detta röse ut sig från de övriga röjningsrösena i området. Det var något större, endast svagt välvt, de stenar som byggde upp det var alla av nästan samma storlek och runt kanten låg något större stenar. Röset låg dessutom på områdets högsta punkt. Allt sammantaget talade mycket för att detta kunde vara en grav.

När röset nu skulle undersökas torvades det och området runt det av och röset rensades ordentligt från vegetation så det översta lagret sten framträdde tydligt.

Översta lagret sten är framrensat.

Efter fotodokumentation och inmätning togs det översta lagret sten bort, bitvis med hjälp av maskin.

Efter det har dokumenterats plockas översta lagret sten bort.

Översta lagret är borttaget och ett mittenlager har rensats fram.

Nästa lager, mittenlagret, dokumenterades på samma sätt som det innan och togs sedan bort men nu nästan helt för hand. I detta lager hittades ett ca 5 cm långt metallföremål, kanske ena delen av en pincett.

I mittenlagret hittades vad som kanske är ena delen av en pincett.

När mittenlagret var borttaget framträdde det sista lagret, bottenlagret, som ytterligare en stenpackning.

Bottenlagret är framrensat och färdigt för att fotodokumenteras och mätas in.

Stenpackningen fotodokumenterades och mättes in, varpå denna också togs bort, med hjälp av maskin där stenarna var stora.

 

Den understa stenpackningen tas bort, bitvis med hjälp av maskin.

Under stenpackningen påträffades 3 små gropar med brända ben. Den osteologiska analysen av benen väntar vi på men kanske är groparna och deras innehåll den sista pusselbiten som tillsammans med rösets storlek, form, stenmaterial och läge i terrängen, faktiskt talar om för oss att detta är en grav.





Under den understa stenpackningen påträffades 3 små gropar med brända ben.



Fina fynd, spår av förhistoriska gårdar

Mycket sten är det på vår undersökning i Farstorp, det har väl framgått! Och om man inte vill se tjusningen med det kan vi här erbjuda bilder på två lite ovanligare och väldigt fina fynd, båda såklart påträffade bland en massa sten i ett av de röjningsrösen vi undersökt.

Det första fyndet är bitar av ett så kallat silkärl av keramik. Det kan närmast beskrivas som ett förhistoriens durkslag och kan ha använts vid t.ex. osttillverkning.

 

Det andra är en liten, gul glaspärla, än så länge den enda pärla vi har hittat här i Farstorp.

 

 

Keramik och andra boplatsindikerande fynd har påträffats även i flera andra av de röjningsrösen som nu undersökts. Inte ens 10 meter från det röjningsröse där pärlan och silkärlsbitarna hittades, påträffades rester efter ytterligare ett hus, liknande det som har beskrivits i tidigare blogginlägg från Farstorp-grävningen och troligen också detta från äldre järnålder.

Det verkar alltså som det i området funnits flera gårdar från denna period. Har dessa legat här samtidigt? Eller är det en och samma gård som med kanske några decenniers mellanrum flyttat inom området? Som vanligt väntar vi med spänning på analyssvaren!

 

 

Odla, plocka och jaga – livet under stenåldern i Farstorp

Översikt över undersökningsområdet i Farstorp. Foto Maria Petersson

Efter istidens slut levde människor i tusentals år som samlare, fiskare och jägare. Det var ett väl fungerande ekonomiskt system som övergavs till fördel för en odlings- och boskapsekonomi i hela södra Skandinavien omkring 3900 f Kr. Landskapet omformades därefter sakta från milsvida skogar till dagens åkrar med korn och vete och ängar där får, getter och nötboskap betar. I ett längre tidsperspektiv är jordbruket sannolikt en av mänsklighetens viktigaste uppfinningar. Hur det gick till när odling och boskapsskötseln ersatte jakt, fiske och samling omfattas dock av flera frågetecken och är fortfarande ett livligt debatterad ämne inom arkeologisk forskning.

I Farstorp har vi funnit spår efter de allra första bönderna och boskapsskötarna i Småland. För omkring 5800 år sedan röjdes sten bort från en mindre yta och ett hus byggdes. Stolpar av furu restes, vilka bar upp taket. Ett tak täckt med vass som höll tätt för regn och snö. Väggarna flätades samman av smala vidjor och tätades slutligen med lera. Resultatet blev en varm och torr bostad, hemmet för en mindre grupp människor – kanske en familj. Strax utanför huset ser vi fortfarande spår efter eldar där mat tillagades, att man grävde lagringsgropar och kastade sopor. Sammantaget får man en bild av en liten välskött gård från stenåldern.

Bild på den stenröjda ytan där stenåldershuset påträffades. De röda pinnarna markerar de grävda hål där de takbärande stolparna stått. Foto Mats Nelsson

 


Rekonstruerat stenåldershus från Ekehagens forntidshus i Västergötland. Foto Tom Carlsson

Under utgrävningens gång har jordprover samlats in och när innehållet analyserats kommer det förhoppningsvis att avslöja vad man odlade; kanske vete, korn eller ärter? Om man samlade vilda växter; hallon, lingon, blåbär? Mikroskopiska analyser på stenredskap kan hitta slitspår efter skrapning av skinn eller skärande i kött. Små arkeologiska pusselbitar i försöken att bättre förstå förändringen från jägare/samlare till odlare/boskapsskötare för närmare 6000 år sedan.

Tom Carlsson

En markkabel, medeltida smide och spåren efter tidigare okänd gårdsenhet

En markkabel och en deadline

Det har hänt saker i Farstorp, spår av hus har undersökts, flera röjningsrösen har grävts och dokumenterats, slagg har samlats in från troligen både järnframställning och smide och prover av alla möjliga sorter har tagits och väntar på att analyseras. Det har som sagt hänt mycket även om det varit lite glest med rapporter om grävningen här på vår blogg den senaste tiden.

Att rapporteringen varit sporadisk får vi skylla lite på planering och arbete inför arkeologidagen, ett arbete som ju betalade sig bra med nästan 200 besökare, men framför allt på att vi, fram till sista augusti, arbetade intensivt och målmedvetet för att bli klara inom den del av undersökningsområdet där markkabeln nu håller på att grävas ned.

Alla arkeologiska objekt inom denna ca 500 meter långa och 25-30 meter breda korridor, som går i nord-sydlig riktning genom hela undersökningsområdet, var tvungna att vara undersökta, dokumenterade och borttagna senast sista arbetsdagen i augusti. Det var några jäktiga dagar i slutet av månaden men allt blev klart och nu kan vi kika ner i ett närmare två meter djupt och tre meter brett schakt som sakta men säkert dras genom området.



Rakt genom undersökningsområdet dras nu det nästan två meter djupa ledningsschaktet.

 

Medeltida smide

Fram till sista augusti grävdes således en hel del objekt färdigt, t.ex. spåren efter det hus som beskrevs av Håkan Hylén i tisdagens blogginlägg, samt bland mycket annat resterna av två smedjor i undersökningsområdets nordvästra del. Dessa är troligen medeltida och möjligen spåren efter en gårdsenhet som vi idag inte ser några spår av och inte heller har några indikationer på från historiska källor, varken från arkiv eller historiska kartor. Förutom en stor mängd slagg och fragment av ugnsväggar samt fundament för ässjor, påträffades också vad vi tror är fundamentet för ett städ.

Fundament för ett städ, sett uppifrån. Gropen i mitten är ca 0,5 meter i diameter.

Smedjorna låg inte mer än 15 meter från varandra, i ett område väl röjt på sten men med få av de röjningsrösen som annars ligger spritt i området. Vi vet från historiska källor att en gårds smedja, på grund av brandrisk, inte legat i direkt anslutning till boningshusen och kanske antyder allt detta sammantaget att vi här har rört oss i kanten av ett gårdstun. Några andra spår av själva gården har vi dock inte hittat, än. Om smedjorna varit i bruk samtidigt eller avlöst varandra vet vi inte än, det ska förhoppningsvis C-14-analyserna kunna svara på. 

Metalldetektering i området visade fynd av till exempel spik, beslag och möjligen en fil. Stora mängder slagg och kanske även ett blästermunstycke (ingångshålet för den troligen med handkraft drivna bälgen till ässjan) påträffades vid undersökningen av smedjorna och ytorna närmast däromkring. Både öster och väster om de undersökta smedjorna, en bit in i skogen på ömse sidor om vårt undersökningsområde, finns spår efter kolning i mila i form av kolbottnar. Dessa skulle mycket väl ha kunnat försett den eventuella gården och dess smedja/smedjor med nödvändigt kol men även ha genererat ett överskott som tillsammans med smidesverksamheten gett ett extra tillskott till gårdens ekonomi.



Bränd och förslaggad lera tolkat som blästermunstycke. Bitarna är ca 5-10 cm stora.

 Anders Bornfalk-Back
Karin Lindeblad
Moa Lorentzon

Arkeologidagen i Farstorp – en succé!

Marita Sjölin (i reflexväst) visar intresserade besökare utgävningen.

Arkeologidagen arrangeras varje år genom Riksantikvarieämbetet över hela Sverige och museer, organisationer och andra kulturhistoriska aktörer deltar. I år genomfördes arkeologidagen den 25e augusti och vi hade öppet hus ute i Farstorp! Jönköpings läns museum, Riksantikvarieämbetet, Barkeryds Hembygdsförening och representanter från Svenska kraftnät arrangerade dagen, som blev en succé!

Det kom ungefär 200 besökare som deltog i någon av de två guidade turerna som inleddes med en visning av det arkeologiska undersökningsområdet. Bland rösen, gravar, järnålders- och stenåldershus berättade våra arkeologer om utgrävningen. Barkeryds hembygdsförening berättade om torp- och gårdshistoriken i området och Svenska kraftnät berättade om projektet runt bygget av Sydvästlänken. Efter visningen kunde besökarna se på den pågående utgrävningen, fråga våra duktiga arkeologer, se på de arkeologiska fynd som gjorts i området och hembygdsföreningen hade korvförsäljning. Alla var nöjda med dagen, både vi arrangörer och besökare!

Annie Rosén

Arkeologidagen i Farstorp

Söndagen den 25.e augusti, kl. 12-16.

Arkeologer visar den pågående undersökningen, lite av de fynd vi gjort och hur vi tror att lämningarna och platsen kan tolkas.

Barkeryds hembygdsförening berättar om torpen i området, de som fortfarande ligger kvar som lämningar i skogen och de som helt försvunnit i och med bygget av kraftverksstationen.

Svenska Kraftnät berättar om bygget av sydvästlänken.

 Tid: 12-16
Guidade visningar 12.15 och 14.00

För att nå undersökningsområdet se karta.
Följ skyltar, tag av vid Kramsäng, parkera vid anvisad plats.

Farstorp från ovan

Den här veckan har vi bland annat ägnat åt att prova en smidig metod för lodfotografering.

Med hjälp av en liten radiostyrd helikopter från VIP AB har vi gjort överflygningar och fotat undersökningsområdet från luften. Från cirka 30 meters höjd framträder tydligt gravar, röjningsrösen och andra konstruktioner. Flygfotograferingen underlättar dokumentation i plan och gör att vi inte behöver mäta och rita allt.

 

Förhållandena för flygning här i Farstorp visade sig ha vissa svårigheter i form av högspänningsledning, intilliggande skogskanter och besvärliga vindar. Trots det fungerade metoden som vi hade tänkt oss och vi fick flera bra bilder.

 

Mats Nelson, Marita Sjölin

 

I händerna på Håkan från VIP AB flyger helikoptern med kamera monterad undertill över grävytan och tar bilder.

På bilden syns några av de gravar och röjningsrösen som vi undersöker.

Arkeologidagen i Farstorp

Söndagen den 25.e augusti, kl. 12-16.

Arkeologer visar den pågående undersökningen, lite av de fynd vi gjort och hur vi tror att lämningarna och platsen kan tolkas.

Barkeryds hembygdsförening berättar om torpen i området, de som fortfarande ligger kvar som lämningar i skogen och de som helt försvunnit i och med bygget av kraftverksstationen.

Tid: 12-16
Guidade visningar 12.15 och 14.00

För att nå undersökningsområdet se karta.
Följ skyltar, tag av vid Kramsäng, parkera vid anvisad plats.

Semester och keramik

Den senaste tiden har präglats av semestertider och låg aktivitet på utgrävningen. Nästa vecka är vi tillbaka med full styrka igen. Då ska även utgrävningen fotograferas från luften medelst fjärrstyrd helikopter! Mer om det kan du säkert läsa om i framtiden i kommande blogginlägg.

Några av rösena har visat sig innehålla keramik. Framförallt två av rösena har innehållt mer keramik än andra. Keramiken är förhistorisk, som mest centimetertjock, rödbränd på utsidan och svart på insidan. På ytan kan man dessutom se spår av keramikerns fingrar!

Anders Rosendahl och Annie Rosén





En del av den röd- och svartbrända keramiken. Foto: Annie Rosén



Mynningsbit där man kan se de tydliga spåren efter keramikerns fingrar. Foto: Anders Rosendahl

Gravar – röjningsrösen – skärvstenshögar

Anders Rosendahl rensar i ett röse. Bilden är tagen med fotospröt.

Undersökningarna vid Farstorp har nu pågått i snart sex veckor. Vi har nu undersökt flera av de gravliknande anläggningarna. En av de stora frågeställningarna som vi arbetar med är att problematisera fornlämningskategorierna grav – röjningsröse – skärvstenshög. Kategorierna används i FMIS och de har ursprungligen skapats med utgångspunkt i hur olika fornlämningar ser ut i markytan. Att utan vidare överföra dessa kategorier till arkeologiskt undersökta objekt är problematiskt.

Det finns anläggningar klassificerade som gravar på grundval av deras utformning – men som inte innehåller några spår av mänskliga begravningar. Företrädesvis rör det sig om stensättningar, dvs låga vällagda anläggningar av utvalt stenmaterial med likformig storlek, ofta med konstruktionsdetaljer som  kantkedja, mittblock eller mittgrop. Stensättningarna dateras till yngre bronsålder och äldre järnålder dvs cirka 1000 f Kr – 400 e Kr. Gravar utan begravningar är ett problem som sysselsatt den arkeologiska forskningen under en lång tid. Man har föreslagit att det är så kallade kenotafer; tomma gravar som varit minnesmärken över personer som dött i fjärran land. Man har också föreslagit att gravarna innehållit obrända döda, och att alla spår av dem nu är borta. Det finns också gravar som saknar begravningar men som innehåller enstaka utvalda föremål eller keramikkärl, något vi tolkar som avsiktliga nedläggelser, kopplade till trosföreställningar under förkristen tid.

Röjningsrösen är spår av stenröjning, oftast för odling, vilka företrädesvis dateras från tiden kring Kristi födelse och framåt, även om det finns exempel på stenröjning för odling redan under bronsålder, från ca 1000 f Kr. Röjningsrösen kan vara vällagda, med jämt stenmaterial. Det vanligaste är att de endast innehåller röjningssten, ibland går det att urskilja olika röjningsfaser, något som betyder att man återvänt vid upprepade tillfällen för att odla ett visst område. Det finns emellertid röjningsrösen som innehåller människoben och begravningar utformade på samma sätt som i stensättningar. Det finns också röjningsrösen med avsiktliga nedläggelser av olika typer av föremål.

Skärvstenshögar slutligen, är högar av eldsprängd sten. De är ofta omsorgsfullt utformade med kantkedja och kan vara anlagda kring markfasta block. De dateras till bronsålder och äldre järnålder, cirka 1500 f Kr – 400 e Kr. Den eldsprängda stenen kommer från kokgropar och härdar där man lagat mat. Det förekommer att människor begravts i skärvstenshögar och begravningarna är utformade på samma sätt som i stensättningar. Det finns också många exempel på att utvalda föremål deponerats i skärvstenshögar. Inom arkeologisk forskning har man uppmärksammat att skärvstenshögar kan ha mycket varierande tolkning. Vissa verkar ha varit rena avfallshögar, där man samlade upp skärvsten som sedan kunde användas som byggnadsmaterial i t ex vägar. Andra är omsorgsfullt utformade, placerade i höjdläge och knyter tolkningsmässigt an till gravar. Dessutom finns många med drag av både avfallshögar och gravar.

Vi har nu undersökt flera konstruktioner som till det yttre liknar gravar – runda stensättningar. De har jämn och välvd profil, fyllning av mindre stenar med inblandning av skärvsten, särskilt i ytan, samt kantkedja eller större stenar i kanten. Undersökningen visar att de är resultatet av upprepade stenröjningsepisoder. I ett äldsta skede har man röjt huvudstora stenar. Vi har hittat större mängder förhistorisk keramik som knyts till just detta äldsta skede i två av anläggningarna. Det rör sig antagligen om hela kärl. En tolkning av keramiken är att det rör sig om spår av rituellt deponerade kärl. Ett argument för en sådan tolkning är att det ännu saknas spår av någon samtida boplats trots att matjorden nu avlägsnats över stora områden.

Maria Petersson

Farstorp: ”Först torvar vi av”

Jönköpings läns museum och Riksantikvarieämbetet genomför tillsammans en arkeologisk undersökning strax söder om Farstorp, Nässjö, Småland, Sverige!
 

Nu har vi varit i fält i nästan tre veckor och efter att ha varit tvungna att brottas en hel del med elsäkerheten, har det den senaste veckan varit (nästan) full fokus på arkeologin!

Arbetet är just nu inriktat på två huvudteman, gravar och agrara lämningar. Fram i augusti kommer vi även få med stenålder, då spåren efter en trolig tidigneolitisk boplats ska undersökas. Mer om flinta och kvarts då, får vi hoppas.

Nu undersöker vi alltså röjningsrösen och troliga gravar. Över alla rösen (både förmodade gravar och sådana som är spår efter stenröjning vid agrar verksamhet) banas det översta moss- eller torvlagret av. Detta för att vi ska kunna få en första översiktliga bild av objekten och kunna bedöma hur vi ska angripa dem metodiskt och hur vi på bästa sätt ska dokumentera dem. Avbaningen gör vi med hjälp av maskin och en hel del arbete med hacka.



Tre rösen på rad. Genom att ta bort det översta torvlagret får vi en första bild av objekten. I detta fall är det tre röjningsrösen som vi i nästa steg kommer att gräva bort till hälften för att på så vis kunna dokumentera ett tvärsnitt, en profil, genom dem.

Över ett större, sammanhängande område har vi banat av och på så vis frilagt flera röjningsrösen och de mellanliggande åkerytorna. När större ytor banas av på detta sätt kan strukturer i den fossila åkermarken, odlingshinder och åkerindelningar, framkomma som inte går att se då torven är kvar. Dessa indelningar och andra strukturer kan berätta om jordbruksteknik och ägoförhållanden under olika tider.

Ett större område är avtorvat och röjningsrösen och odlingshinder framträder. Några profiler har sparats så vi kan dokumentera och tolka lagerföljden i området.

Över ytan, i det allra understa skiktet av den äldre matjorden/odlingslagret, har vi i detta första skede tagit prover för att analysera om det finns brända växtdelar från det som en gång odlats i området.
 
Slutligen: Några har undrat, andra förstår inte ens än att de vill veta. Oavsett vilket berättar vi nu stolt att vi på Arkeologidagen, söndag 25:e augusti, har visning(ar) för den intresserade allmänheten. Mer information kring detta (och eventuella andra visningar under augusti-september) kommer i början av augusti, här på vår blogg och på www.jkpglm.se.

Farstorp: Nu är vi igång

 

 

Den arkeologiska undersökningen av fornlämning 295, Barkeryds socken, strax söder om Farstorp, startade 10 juni.
Det rör sig om ett ca 90 000 m²stort röjningsröseområde där själva undersökningen berör lite drygt 1/3, eller 34 000 m². I likhet med flera tidigare undersökta röjningsröseområden på sydsvenska höglandet visade sig fornlämningen, vid de förundersökningar som genomfördes under 2012, vara komplex både vad gäller ingående fornlämningstyper och tidsskikt. Sannolikt innehåller området en tidigneolitisk boplats, gravar och gravlika lämningar från äldre järnålder samt odlingslämningar från järnålder fram till historisk tid.

De första 1 ½ veckorna i fält har dock, tvärt emot vad vi tänkte, inte i första hand handlat om de arkeologiska utmaningarna i denna spännande fornlämningsmiljö. Att gräva direkt under kraftledning ställer nämligen helt nya krav på oss arkeologer, vad gäller säkerhet och arbetsmiljö. Denna första fälttid har därför främst präglats av säkerhetskurser, planering av arbetet under och vid sidan av kraftledningsgatan samt omprioriteringar av arbetsytor.

Sakta men säkert börjar dock även de mer arkeologiska frågorna ta plats och vi ser framför oss en intensiv sommar bland röjningsrösen, gravar, kraftledningar och elstolpar.

 

 

Röjningsrösen, fossila åkrar, agrara lämningar…

Vi är många som stött på dem och kanske många gånger suckat och stött pannan, om inte blodig så i alla fall tillräckligt för att vecka till den…

Men varför blir just dessa lämningar så besvärliga? Varför ger de upphov till så många suckar och veck?

Är de svårare att undersöka, rent metodiskt, än andra lämningar? För all del, lämningarna täcker ofta stora områden, där ytan att undersöka i många fall endast rör en mindre del. Områdena omfattar ofta många olika formelement där det kan vara svårt att prioritera vilka som ska undersökas. Men skiljer det verkligen dessa lämningar från t.ex. boplatser eller gravfält?

Är de tråkigare att gräva än andra lämningar? Tja, de gömmer ju inte så många spännande fynd, och visst, har man sett en röjningsröseprofil så kanske man har sett alla. Men återigen, vad är egentligen skillnaden mot en boplatsgrävning? Eller gravarna? Ok, fynden då!

Är de svårare att tolka än andra lämningar? Jo, de har ju visat sig ganska komplexa. För det var ju inte bara förhistoria som gömde sig i profiler och lager. Det var ju tidig medeltid, högmedeltid, agrarkris, ödeläggelse, ny-röjning, expension, tidig historisk tid, torpetablering och allt där emellan. Men än en gång, vad är egentligen nytt med komplexa och svårtolkade lämningar?

Kan alla suckar och veckade pannor i stället ha att göra med att de agrara lämningarna undersökts under en (visserligen intensiv men) relativt kort tid, ca 20 år och att vi därför faktiskt fortfarande famlar lite efter vilka metoder vi ska använda, efter vilka frågor som kan ställas och som är relevanta att ställa och att vi därmed också fortfarande snubblar lite i våra tolkningar av dessa lämningar?

Naturligtvis är detta en retorisk fråga och naturligtvis är svaret: Ja, så kan det faktiskt vara!

Och naturligtvis är den logiska följden av svaret, att bjuda in till ett seminarium där vi får möjlighet att samla ihop vad som hittills har gjorts, samla ihop vad vi vet och vilka undersökningsmetoder som är framgångsrika, fundera över hur vi argumenterar för värdet av dessa lämningar, om vi nu gör det, och slutligen diskutera hur vi kan gå vidare med röjningsrösen, fossila åkrar, agrara lämningar… utan suckar och veckade pannor.

Så därför, väl mött i Jönköping 17-18 april 2013 (färdigt seminarie-program beräknas finnas ute i Januari) hälsar:

Jönköpings läns musem

Kulturparken Småland

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Länsstyrelsen i Kronobergs län

Som i en tavla av Lars Lerin

Många gånger får man höra att ”å vad kul, arkeolog har jag också alltid velat bli”! Och jovisst, det är ett fantastiskt jobb, många gånger spännande och fullt av upptäckter och intressanta fynd. Men när jag senast var ute, under några dagars inventering, då tänkte jag att hela bilden av vad vi gör är nog inte riktigt klar för dem som funderar tillbaka på de där drömmarna de hade som 6-åring.

Alla de där helt fyndtomma schakten vi möter, alla kalla händer eller alla ensamma dagar i skogen, de bilderna är nog inte med i drömmarna, tänkte jag, när jag klev ur bilen och rakt ut i en tavla av Lars Lerin.

 

Arkeologidagen söndag 26 augusti

Söndag 26 augusti anordnas Arkeologidagen på ett flertal platser runt om i Sverige, en dag med möjlighet att höra lokalt verksamma arkeologer berätta om aktuella utgrävningar och projekt eller spännande lämningar.

I Jönköpings län anordnas arkeologidagen 2012 bland annat vid en nyupptäckt vikingatida järnframställningsplats strax väster om Öreryd (en knapp mil norr om Gislaved) samt vid Häryds masugn, vid sjön Härens västra strand (vid väg 604 mellan Gnosjö och Anderstorp). Arkeologidagen 2012 kommer också omfatta visningar av Rosenlunds herrgård i Jönköping. För mer information samt vägbeskrivningar och kartor se: http://www.jkpglm.se/se_o_gora/dag_for_dag.html

Den vikingatida järnframställningsplatsen vid Öreryd upptäcktes så sent som 2005, i samband med inventeringsprojektet Skog och historia (se http://www.jkpglm.se/arkeologi/projekt/kulturminne.html). Själva platsen där järnet har framställts ligger strax intill en sankmark och är idag täckt av mossa och lingon- och blåbärsris. Den är knappt synlig, en flack, avlång kulle i den glesa tallskogen. I närheten ligger också kolningsgropar vilket är lämningar efter kolframställning som direkt kan kopplas till den vikingatida och tidigmedeltida järnframställningen på platsen.

Dessa lämningar har inte undersökts arkeologiskt, men utifrån flera tidigare undersökningar av liknande järnframställningsplatser, t.ex. kring Jönköping, Taberg och Tranemo, kan vi ändå göra högst kvalificerade gissningar om vad som gömmer sig under mossa och blåbär. På arkeologidagen visar och berättar vi, på plats ute i skogen, hur lämningarna ser ut i dag och hur det en gång kan ha sett ut när järnframställningen var i full gång.

Den ruin efter Häryds masugn som idag står vid Härydsån vid sjön Härens västra strand, uppfördes så sent som 1862, men uppgifter finns om att en ugn funnits på samma plats redan på 1780-talet. Järnhanteringen i Småland växte fram under 1600-talet som en av de största näringsgrenarna och flera masugnar uppfördes.

I skogarna runt masugnar och bruk gav den stora järnproduktionen olika möjligheter till inkomst, vilket var viktigt i ett område där den odlade marken gav liten utkomst . Idag ser vi t.ex. spåren efter den omfattande kolning som bedrivits. På arkeologidagen berättar vi, på platsen för Häryds masugn och utifrån masugnsruinen, om järnframställning i Småland under nästan 600 år.